hildaandersson.blogg.se

På tisdag har jag haft körkort i två veckor, med andra ord jag klarade uppkörningen som jag var så nervös för! :D Jag kan nog inte med ord beskriva den lättnad som infinner sig när uppkörningskontrollanten säger "idag är din körning godkänd", med en missad avfart i bakhuvudet var jag inställd på att bli kuggad. Alla är vi mänskliga och att missa en avfart är givetvis inte hela världen. 

 

Den här bad day har inte bara att göra med att jag var nervös inför uppkörning och så vidare utan också för att jag kan ha riktigt dåliga dagar ibland. Jag befinner ju mig i en sits just nu där jag tänker nästan varje dag på framtiden. Jag tar studenten den 5 juni, alltså om 187 dagar, 187 dagar!! Det är snart ett halvår kvar bara. Det känns otroligt skrämmande att man är fri sen, vad ska man göra? Jag kommer inte längre ha den tryggheten att gå till en skola varje dag och klaga om att man har mycket att plugga hela tiden. Tänk när jag väl vaknar upp dagen efter jag har tagit studenten, förmodligen väldigt trött och bakis, och undra "vad fan ska jag göra nu" ? Den tanken skrämmer mig väldigt mycket eller jag vet inte om den kommer göra det men det återstår ju att se. 

 

Vad jag vill göra efter studenten vet jag faktiskt inte. Eller jag har ju lite olika alternativ. Jag vill läsa vidare, det vill jag verkligen och visst, jag har är såklart rädd för att jag ska börja ta sabbatsår efter sabbatsår och aldrig komma till skott. Jag vill bli en ingenjör, det är jag faktiskt ganska säker på. Jag är en problemlösare och jag drivs av utmaningar. Jag vill inte bli den här människan som sitter och producerar, jag vill utveckla nytt och känna att jag hjälper samhället framåt. Sen säger jag inte att det bara är en ingenjör som gör det, men jag vet en sak och det är att jag vill utveckla, om jag blir ingenjör återstår att se. En av mina största drömmar är att upptäcka världen, det är jag väldigt sugen på. Jag vill inte börja plugga direkt, först vill jag se världen. Jag vill göra något som jag inte alls egentligen vågar, något som är långt utifrån min comfort zone. Jag vill inte vara kvar i pyttelilla Malmö och mellanmjölks Sverige, jag vill ut och se världen. Fan, känner att detta blir lite klyschigt men jag försöker bara uttrycka vad jag vill göra. En annan sak jag är ganska säker på är att jag inte vill plugga i Skåne, jag har blivit helt fast för KTH, tycker det är en så fin skola och dessutom verkar det vara väldigt roligt studentliv. Och Stockholm kompisar! Sen att det kanske är svårt att få bostad, allt går om man vill är det jag tror på. 

 

Jag vill komma bort från Malmö, bort från Skåne, bort från Sverige. Jag vill se världen, sen kan jag sitta och plugga i 5 år för att få det yrke jag drömmer om, ingenjör.